Medvind

Var NuMindfulness

Posted by Eva Tue, November 29, 2011 10:44:46

Jag tänker på de nattningar då jag önskat att min dotter snabbt ska somna så att jag kan göra något annat viktigt som att kolla mailen eller titta på en film... Kanske försöker jag effektivisera nattningen lite och bara sjunga en sång.

Det är inte de kvällar hon somnar snabbt. Snarare tvärt om. Dottern börjar prata och sjunga och vill inte vara i sängen. Hon vill upp, ligga på golvet eller i soffan. Hon försöker ta sig ur sin spjälsäng och kastar ur alla saker inklusive lakan ur sängen och tar av sig pyjamasen och säger att hon måste kissa på pottan. Allt för att komma upp igen. Själv blir jag frustrerad och känner att det här vi inte tid med.

Vilka vi? Min dotter har all tid i världen...

Jag tänker på de nattningar då jag tänkt att jag har all tid i världen och att det inte finns något viktigare än att vara just där. Då dottern sitter i fotöljen i sitt rum och dricker välling. Jag ligger oftast på golvet med huvudet på en mjuk nalle/älg/groda. Vi är tysta. Jag försöker tänka glada tankar eller att inte tänka alls. Mina andetag är lugna. Jag ska ingenstans. Vad dottern tänker kan vi ju bara gissa.

När hon druckit klart är det dags att borsta tänderna. Vi brukar leka att vi är djur. Det började med en lejonfamilj. Nu är hon oftast en giraff och jag en apa som hänger i svansen och borstar hennes tänder :)

Sen kramas och pussas vi och jag lägger ner henne i sängen. Jag klappar henne och sjunger Trollmor och Trollfar (när trollmor har lagt alla elva små trollen.... och sen en vers med trollfar också).

Godnatt, sov gott, natti natti. Jag går ut och rummet. Dottern vänder på sig och somnar.

Länk- och boktipsLänkar

Posted by Eva Thu, November 24, 2011 15:00:25

Idag vill jag tipsa om Jana Söderberg

Jana Söderberg är diplomerad samtals- terapeut i psykosyntes och skapare av Våga Vara, som är en metodik för att stärka barns självkänsla. Jana är en uppskattad föreläsare och inspiratör. Under våren kommer Jana att inspirera oss med sina tänkvärda funderingar och reflektioner.

/http://www.ideerforlivet.se/vi_bryr_oss/blogg/

Hon har skapat Våga vara-metodiken och har skrivit en bok med samma namn. Den vill jag rekomendera alla föräldrar. Våga Vara är en metodik framtagen för att stärka barns självkänsla. Metoden hjälper barn och ungdomar att få kontakt med sina egna behov, upptäcka den egna viljan och skapa en medvetenhet om egna beteendemönster

Boken är både praktisk och kärleksfull. Man känner både igen sig och peppas av budkskapet. För visst kan vi hjälpa våra barn till bättre självkänsla. Och få bättre föräldra-självförtroende på köpet!

Blog image

Lösningar istället för problemFöräldraskap

Posted by Eva Wed, November 23, 2011 09:30:22

När min dotter var liten somnade hon ofta vid bröstet. Hon blev överstimulerad om man gick runt med henne och vaggade henne. Och att lägga ifrån sig henne var aldrig ett alternativ. Att amma henne till sömns fungerade alldeles utmärkt. Alltid. Så bra!

Inte förstod jag att detta kunde vara ett problem! Jag slösurfade på något barn-forum och såg en tråd om detta. Ja, har man inte problem så skaffar man sig som det heter. Och det är väldigt lätt gjort när det kommer till barn. Speciellt som så många har åsikter i ämnet.

Jag önskar att fler föräldrar kunde ”tagga ner” och ta det lite lugnare vad gäller allt som ska vara si eller så, ”det här är dåligt”, ”det här är bra”. Ena dagen sa en mamma till mig att hon hade dåligt samvete för att de badade barnet varje kväll. Dagen efter var det en annan mamma som hade dåligt samvete för att hon INTE badade barnet varje dag.

Hur skulle det vara om vi alla gjorde det som fungerar för oss själva? Det som fungerar för våra barn (som alla är unika och kräver olika saker) och för just vår familj (som också är unik och värdesätter olika saker). Vad mycket lättare våra liv skulle vara då – om vi funderar mer på oss själva och mindre på andra och vad de tycker.

Blog image


bild från http://www.morguefile.com


Mysigt att ha minnen Föräldraskap

Posted by Sandra Mon, November 21, 2011 22:52:16

Förra veckan fyllde min son 17 år. Min lilla, lilla pojke. När jag själv var yngre så blev jag så irriterad på vuxna som sa "Vad stor du blivit!", men nu är jag där själv. Jag säger kanske inte så till mina egna barn, men till andras. Senast idag, faktiskt. När jag hör mig själv säga så vill jag bara bita mig i läppen och hålla truten, jag minns ju hur fånig jag kände mig! Men jag kan inte hjälpa det, jag blir så fashinerad av att tiden går :)

Min sons födelsedag fick honom (och mig också för den delen) att tänka på hur det var när han föddes. Han vet att hans mamma är förvirrad och tankspridd och han har därför inte speciellt höga tankar om min förmåga att komma ihåg saker, så vid middagsbordet en dag sa han med en suck: "Vad synd att det inte finns något sparat från min uppväxt".

Ujujuj, vad fel han hade! Hans kära mor har faktiskt haft bättre koll än han trott. Jag har dokumenterat massor! Alldeles uppspelt nästan småsprang jag den lilla biten in till bokhyllan och drog fram boken "Mitt första år" och mappen med andra dokument. Dottern blev så klart också nyfiken så jag tog med hennes också. Sedan satt vi länge vid köksbordet och barnen läste intensivt.

I de där böckerna har vi föräldrar (eller faktiskt mest jag, vet inte varför det inte finns mer skrivet av papporna..?) skrivit ner vikt, längd, första besökarna på bb, första julen, första födelsedagen, första kompisarna, första tanden osv. Jag hade faktiskt till och med skrivit ner de första orden och roliga meningar de sa som barn.

För mig blev stunden vid matbordet "a trip down memory lane", jag blev ju ljuvligt påmind om allt de läste för mig. För barnens del blev nog bland annat en stund när de verkligen märkte hur viktiga de är för mig. Jag har ju lagt märkte till minsta lilla steg i deras uppväxt :)

Orgasmic birthFörlossning

Posted by Eva Wed, November 16, 2011 10:41:22

När jag väntade barn hittade jag ett klipp på youtube som heter "Orgasmic birth".

Den handlar om kvinnor som får orgasm under slutet av sina förlossningar.

Vem kunde ana?!

Jag hade svårt att drömma om att uppleva det själv men bara vetskapen om det var fantastisk! Det kan vara annorlunda! Man behöver inte föda i rädsla och smärta. Det handlar inte bara om själva orgasmen, tycker jag, utan en annan upplevelse än den vi är vana att se på film t.ex. där vi ser kvinnor som lider.


Klippen kommer från filmen Orgasmic birth.


Nu har också den svenska barnmorska Ingrid Karlsson studerat detta i sin masteruppsats.


Blog image

©2008 Jada Shapiro


Artikeln avslutas:

– Jag vill inte ta ifrån någon något, många har det väldigt jobbigt när de föder barn. Men med all respekt för det och utan att kränka någons gränser, tror jag att det vore bra om man försiktigt kunde föra upp det här ämnet. Det skulle lyfta skam och skuld från de kvinnor som upplever de här känslorna, säger hon.

Föräldrar och stressMindfulness

Posted by Eva Wed, November 09, 2011 11:36:56

Ola Schenström skriver på Vi föräldrars web om Föräldraskap och stress. Det är lätt hänt att fastna i dessa måsten vi har på oss. Men barn känner inte till det. De är sina egna och gör på sitt eget vis. De vet inte att vi måste hit och dit eller göra ditten och datten som vi föresatt oss. Som jag skrev i mitt förra inlägg, så reagerar min dotter med att låsa sig om jag stressar på.


För vad vet hon om tid? Hon är NU. Och HÄR. Barn lever i nuet. Hon vill inte bli påskyndad och stressad. Hon vill leka, gosa, upptäcka!


Det är en stor förändring att bli förälder. Det är nu barnets behov som styr. Och jag tänker, att låter vi bäbisen styra så blir vi så mycket lugnare. Det är när vi försöker få in dem i våra egna måsten som vi blir stressade, barnet frustrerat och allt bara blir lite (eller mycket) jobbigt.


Ola skriver


Men hur kan man hantera stressen över att inte få sova?
– Att känna stress över att man inte får sova är väldigt vanligt. Mitt tips är att försöka att bara acceptera att ”inatt sov vi inte så mycket” och inte tänka hur det ska bli nästa natt och nästa och nästa. Är du trött idag, så kanske du ska avboka det du hade tänkt göra och bara vara hemma med bebisen. Kanske upptäcker du att du faktiskt har ett val och att det är okej att bara vara.Ola avslutar med ett tips som är enkelt att använda i vardagen.


– Stanna upp och ta tre djupa andetag. På så sätt kan du komma ner i varv och också bli mer medveten om de val som du har. Och våga stanna upp.


Jag skulle verkligen vilja unna alla föräldrar som är föräldralediga, hur kort eller lång tid det än är, att bara få vara, utan måsten.


Blog image

Vi är inte på väg någonstans. Och det tar väldigt lång tid. Vi bara är. Ett barn som - Kan själv! kan göra en själv väldigt frustrerad om man känner att man inte riktigt har tid. Då kan Olas råd om tre andetag vara bra! :) Vi kanske inte har så bråttom hem trots allt?

FotonÖvrigt

Posted by Eva Wed, November 09, 2011 10:50:10

För några veckor sedan fotade en av Sandras kollegor oss.

Resultatet kan man se här:


Och så blev det ju vår header här på bloggen också.


Blog image

Musik ska byggas utav glädjeFöräldraskap

Posted by Sandra Mon, October 31, 2011 14:01:17

Blog image

Jag har tänkt en hel del på Evas sista inlägg. Hur skapar vi en vardag med positiva inslag? Hur gör jag?

Hemma hos oss är musiken ofta i fokus. Mina barn, mannen i mitt liv och jag själv sjunger ofta, jag och mannen i organiserad form (i kör), sonen sjunger i band, dottern spelar fiol på Kulturskolan, vi har ukulele, flöjt, gitarrer, piano, dragspel och munspel hemma. Det händer att vi alla fyra går omkring och sjunger på fyra olika sånger. Vi sjunger också ihop, ofta hemma i köket med sonen på gitarr.

När jag var liten så var jag väldigt noga med att det skulle bli rätt. Mamma satt på min sängkant och sjöng barnvisor, jag höll mig vaken för att kolla att hon inte sjöng fel. Mamma slutade med att sjunga text och nynnade bara, då kunde jag slappna av och somna. Detta med att det måste vara rätt text är fortfarande viktigt. Tänk er då in i vilken situation jag nu hamnat i med en man och en dotter som sjunger lite som de vill. Lite hittepå, liksom. Och som dessutom inte är bekymrade över detta!! Jag rättar dem lite snällt, de sjunger glatt vidare med sin egen text. Meh!!

Nu låter det kanske som att jag är värsta kontrollfreaken hemma, det stämmer nog inte riktigt. Jag kan släppa det. Jag kan till och med roas av det.

Det är ju också väldigt gulligt. Dottern satt härom morgonen och sjöng en sång vid bordet. Jag höll på och fixa frukost och lyssnade med ett halvt öra. Så här sjöng hon Sonja Aldéns vackra sång "För att du finns":

"För att du finns, för att du kan, du driver vågorna från land, du visar njurarna för världen". Sista raden ska vara "Du river murarna mot världen". Dotterns text skapar ju en hel den tankeverksamhet. Hur ser detta ut, när man visar sina njurar? Jag tror jag ska anamma hennes text i framtiden.

Musiken är viktig för mig och min brokiga familj. Den är ett sätt att förena. Den är också ett sätt att slappna av, hitta lugn och ro. Och verkligen en källa till glädje. Vi har inte alls samma musiksmak, men kärleken till musiken är väldigt mycket samma för oss alla.